ALEX*
Jag skulle vilja prata om ett barn som inte naturligt gör så mycket väsen av sig och som har svårt att tro på sig själv. Ett barn som det är lätt att glömma namnet på och som lätt hamnar i skuggan av sina kompisar. Ett så kallat osynligt barn.
Barnet började på Cirkus Unik under hösten. Hen visade inget säreget intresse för cirkusen och uttryckte egentligen aldrig huruvida hen gillade lektionerna eller inte, men hen dök alltid upp och deltog.
På skolan som Barnet går på finns en ganska hård jargong och det gick att märka att Barnet inte riktigt trivdes i den. Jag upplevde det inte som att hen var utsatt för mobbning i gruppen, men det märktes att hen alltid hamnade i bakgrunden och hade inte riktigt plats att uttrycka sig bland alla de extroverta kompisarna.
Allt vi testade på cirkusen tyckte Barnet var läskigt och hen litade inte på att hen skulle ha förmågan att hålla sig kvar i luftakrobatiken. En lektion kom hen plötsligt och vägrade göra kullerbyttor, vilket inte hade varit ett problem på hela terminen. Barnet hade ganska låga tankar om sin egen kapacitet.
Det var även svårt att samarbeta och att hålla hand med kompisar av det motsatta könet.
I takt med att vi kom igång med Värdehjulet (Cirkus Unik grupputveckling mätnings metoden) började jag se en förändring hos Barnet. Jag tror att många saker blev tydligare för Barnet och hen var väldigt mottaglig för det teoretiska i att fylla i ett diagram. När vi alla satte oss ner i ringen fick hen också större utrymme att prata.
Ämnet jämställdhet var nytt och lite svårt för gruppen, men det var även det vi kunde se snabbast resultat i, även för Barnet i berättelsen. Det dröjde inte länge förrän barnen själva började föreslå att de skulle blanda mellan könen i samarbetsövningar.
Vi pratade också om att vara snäll mot sig själv och att peppa varandra och jag kunde se i praktik- en att det till slut även nådde Barnet. Hen började ta för sig mer och vågade testa fler nya saker. Det skapades en mer tillåtande miljö i gruppen vilket gynnade Barnet i att kunna ta mer plats.
På avslutningsshowen deltog Barnet, hen gjorde kullerbytta själv och samarbetade i parakrobatik med ett barn av motsatt kön. Barnet är fortfarande tystlåten, men jag tycker inte att det handlar om att försöka förändra barnens sätt att vara utan snarare ge utrymme för att våga tänja på gränserna.
Det är lätt att se förbi ett osynligt barn och då blir det ännu viktigare med sammanhang där de barnen får bli sedda och känner sig trygga i att våga ta mer plats.
Elvira, Alex cirkuspedagog
*Alex är ett fiktivt namn