SARA*
För mig som pedagog till den här eleven så har jag märkt och sett många positiva förändringar. Sara började med stängda murar på cirkuslektionerna och en osäkerhet med oss men mest med sig själv. Hon visade väldigt mycket attityd och använde sig av det som sitt försvar. Hon var rädd för att samarbeta med de andra (förutom sin närmaste tjejkompisar) och låtsades ha ont i magen när vi skulle testa nya saker som hon inte ville/vågade utföra. När jag började se förändringar hos henne var som störst i mitten av terminen när vi började använda oss av ett diagram. För då fick hon inte bara själv en utmaning utan även en utmaning tillsammans med de andra i gruppen.
Sara behövde ett mål med cirkusen och när hon fick det blev hon positiv, ville hjälpa de andra och det viktigaste av allt, vara snäll med sig själv. Hon kom till lektionerna och hälsade på oss lärare, ville prata med oss och ville att vi skulle bli en del av hennes liv. Hon berättade mycket om sig själv, och frågade oss om saker. Sedan på avslutningen så sa hon frivilligt att hon ville vara moder natur och vågade göra det. Hon testade allt vi frågade henne att göra men vågade ändå säga till när hon tyckte något var lite (jag citerar) “Läskigt”. Att få den tilliten av henne var jättefint och något jag har uppskattat oerhört.
Hon vågade kommunicera med oss, och hon blev en trygghet för många i gruppen då hon ibland tröstade och “hejade på” de andra eleverna i gruppen. Sara är en jättefin och omtänksam tjej, som även har utvecklats som cirkusartist!
Allez Hop!
Carolina (cirkuspedagog)
*Sara är ett fiktivt namn